Det är allmänt känt att gravida får bättre luktsinne. Jag vet faktiskt inte om jag vill kalla det bättre. Jo, jag känner allt tydligare och liksom mer, men vad är bättre med det?
Jag har alltid levt en relativt stor del genom näsan. Eller, hur man ska formulera sig. Jag har liksom använt den mer än jag fått intryck av att andra gör. (Klart som f*n att ingen annan använder min näsa, men ja, ni fattar ju.) Jag minns särskilt en gång, när jag och ett par vänner var på NK och fnissade runt på tonårsvis. Plötsligt kände jag en oerhört god doft - någon sorts parfymerad man - och kände ett absolut behov av att ta reda på vad/vem det var som luktade så jäkla gott. Så, jag sniffade mig fram mellan hyllorna. Det är ett ganska styvt jobb, för det verkar vara någon sorts oskriven lag att spraya ner sig alldeles väldigt med parfym innan man går sin NK-runda, så det var både ett och två parfymmoln som jag tvingades spåra igenom. Jag kan än i dag inte fatta varför jag inte tittade åt samma håll som jag sniffade, men plötsligt var doften jättetydlig och utan att jag visste ordet av hade jag dunsat rakt in i en manskropp. En manskropp omgiven av en hel hord andra människor. Det visade sig att familjen Tainton hade bestämt möte på NK och jag hade spårat runt efter David Tainton. Som tonåring var det ju ganska...pinsamt? att inte bara gå rakt in i en (vad jag då betraktade som - vet ärligt talat inte hur det är nu) snygging, utan dessutom lyckas dunsa in i en snygging-kändis i en hel flock med kändissläktingar. Men, han luktade gott.
Nu är det inte huvudsakligen så att gott är det som krånglar till det i dagsläget. Nu är det starka lukter i allmänhet. I somras när jag mådde som mest illa, klarade jag inte av att känna lukten av gurka skivas i rummet intill. Då kräktes jag. Och gurka som luktar så starkt...?! Stekos var en annan kräkare.
Värst av allt var ändå grannarna. Vi hade en granne (tack och lov utflyttad nu) som luktade så galet illa. En kvinna i min egen ålder. Hon luktade som utluften från Kebabhuset här i stan. Alltså något åt rå lök/kött/stekos och jag-har-aldrig-tvättat-mig-hållet. Mein Gott! Jag kände direkt utanför den egna dörren om hon nyligen varit i trapphuset. Att ställa sig i hissen efter henne, det blev helt omöjligt. Nu är det här huset dessutom begåvat med en hiss som är max 1,20 x 1,20 m och nästan helt lufttät, så lukten stannade vänligt kvar en god stund. Märkligt. Jag är själv en brutalsvettare och tycker att det är apjobbigt. Jag har nojat sedan 12-årsåldern över att lukta inte svett och tycker att det är så konstigt när folk bara stinker på helt ohämmat. Jag utgår ifrån att något fattas den stackars kvinnan. Men, ändå, är det för mycket begärt med lite tvätt i armhålan innan man går ut?
En granne som jag inte kan klaga på tvättfrekvensen hos, är den äldre mannen från något land där man begåvas med pepparkaksfärgad hy och nötbruna ögon. Hans doft hade jag nog inte klagat på om inte mitt luktsinne just lagt in den högre växeln. Han luktar rent och trevlig farbrorparfym, men ojojojoj, när vi åkte hiss ihop häromdagen blev jag alldeles yrskallig. Av lukten. Inte den pepparkaksfärgade hyn.
Och så har vi det där med tvättmedel. Jag får lindrig panik när någon varit före mig i tvättstugan och använt billigt tvättmedel. Aaaarh! Varför är billigt tvättmedel aldrig parfymfritt? Är det för att supersnokar ska kunna lukta sig till andras ekonomiska status? Det är ju inte snällt.
Just det här med vassare luktsinne vet jag inte om jag känner någon glädje över. Det är intressant, men knappast till någon hjälp. Kunde inte evolutionen bara gallrat bort det? Inte tusan ligger jag i riskzonen för att mumsa i mig skämt kött, liksom.
Nu ska jag stoppa näsan i lädersmörjet jag nyss köpt. Det luktar utomordentligt gott. Och så kommer kängorna klara snön så himla bra.
*fniss* Du e bäst <3
SvaraRadera