Vad gör jag egentligen om dagarna?

Ja, det kan man ju fråga sig.
Jag minns mig som artonåring, med 10-12 utställnings/avelskaniner som sköttes minutiöst, skola (som kanske inte sköttes fullt så minutiöst...men jag var fasen där om dagarna), helgjobb på ridskolan och som medryttare till en privathäst. Och så fanns det någon sorts socialt liv som faktiskt funkade också. Med pojkvän och polare. Då fick jag lite panik av tanken på att sitta still.

Ja, just det, jag spelade flöjt(er) i ensemble och solo ett par dagar i veckan också... och hade min egen lägenhet.

För tre år sedan jobbade jag 75%, red ett par dagar i veckan, höll kurser på brukshundklubben ett par dagar i veckan, gick själv en kurs och tränade hundarna så gott som dagligen på ett eller annat sätt.

Nu...väntar jag barn. Först och främst i alla fall. Men, fasen, det tar ju tid! I och med att jag har lyxen att vara hemma, ser livet väldigt annorlunda ut mot gemene mans (kvinnas) tror jag. Till en början hade jag inget annat val än att rätta mig efter kroppens regler. När jag sedan kunde börja styra lite med den, fanns det ingen anledning. Alltså gör jag vad kroppen säger till mig.

Min inbyggda klocka väcker mig prick klockan tio varje morgon. Eller förmiddag, om man föredrar det. Jag är helt fascinerad av detta fenomen, eftersom jag vaknar tio, vare sig jag går och lägger mig 22 eller 02. Sätter jag klockan på halv tio, är jag helt ur gängorna hela dagen. Märkligt.
Dagen börjas med en rusning ut med hundarna på deras 10-minuters kissrunda i parken utanför och sedan är det frukost för samtliga. Härpå följer bäddande av säng, diskande av frukostdisk och lite allmänt plockande efter föregående dag. Inte helt sällan kör jag en vända med dammsugaren eller åker jojo upp och ner i tvättstugan. Jag har betat av tvätt av kuddar, täcken, dukar, gardiner, filtar, hundkläder, överkast och mattor, förutom de vanliga kläderna. Ganska nöjd med det. Med tanke på att vi bara har en tvättmaskin i huset.

Bortsett från det vanliga dammandet har jag lagt hyllpapper i våra inte helt nya köksskåp, klätt om köksstolarna, gjort rent ugnen (ett par, tre gånger sedan jag gick hem från jobbet), planterat om krukväxterna, rensat bland alla plastburkar i köket, gått igenom garderoberna, gjort rent och putsat brödrosten och ja, bara boat runt hemma.

Hundarna har accepterat att inte hjärngymnastiseras särskilt mycket, men vi promenerar i vått och torrt. Som tur är, eller tyvärr, är de inte alls så sugna på just de blöta promenaderna, så allt efter väder. Min plan var ju att kunna träna ganska länge, men tji fick jag. När jag slutade må illa, var flåset så rackarns påverkat och innan jag hann blinka så var vädret emot mig och mina träningsplaner. Lite trix i köket sträcker vi oss till.

När saker ska göras ordentligt, har de en förmåga att ta tid. Som exempel ser jag mina promenader. Jag är utrustad med tre tämligen korthåriga och därmed frusna hundar. Alla har kläder på sig när det är kallt. Givetvis beroende på individ. En typisk promenadförberedelse ser ut som följer: jag går mot dörren och meddelar att "Nu går vi ut." Vips! så infinner sig två tredjedelar av hundflocken och får sina respektive täcken på sig. Medan jag ropar på eftersläntraren drar jag mina vindbyxor över mysbyxorna (som jag vägrar ta av mig om jag inte verkligen måste), tar på mig fleecetröjan och rasslar med nycklarna. Eftersom inget händer, går jag och petar på hunden som inte vill följa med ut. Hon travar motvilligt ut i hallen, där hon kläs i fuskpolo och ett alternativt två täcken. Innan jag hinner koppla henne, galopperar hon in i sovrummet där hon gör kullerbyttor i sängen och låter som Chewbacca. De två andra hundarna börjar trampa omkring. Nu tar jag på mig mitt gravidbälte (som helt förhindrar mig att böja mig framåt, ner på småhunds- eller skonivå), ropar igen på Chewbacca, som kommer galopperande med öronen utochin. Nu kommer jag på att jag måste ha skor, tar av mig bältet, tar på skorna och väser åt kullerbyttehunden att stanna i hallen. Bälte på igen. Två hundar vid dörren och en ligger och ger mig onda ögat från den inre hallen. Petar på sur hund med foten och lassokastar på selen, för att slippa ytterligare cirkus i sovrummet. Jacka och mössa på. UT! Denna rutin tar minst tio minuter. Har jag otur, måste jag dessutom klä på mig broddar. Då brukar jag se till att tjudra kullerbytte-Chewbacca vid en dörr, så att jag slipper svettas ihjäl när jag springer runt och föser henne mot dörren.
Innan snön föll, hade två av hundarna viktmanschetter på sina små ben också. Snön fastnade så mycket i dem att jag fick lägga den muskelträningen på hyllan. Nu när snön är på väg bort, når jag inte längre ner. Eller, det är klart att jag gör, men det gör så satans ont att de får vänta med att bygga sina muskler några veckor.

Så, det är detta jag gör om dagarna. Putsar brödrosten och jagar runt hundar som inte vill gå ut. Det kanske inte är så konstigt att jag sover minst tio timmar per natt?